När Arla meddelade att 29 ekologiska mjölkgårdar inte längre får leverera sin mjölk som ekologisk, beskrevs det som ett operativt beslut grundat på logistik och marknadsläge. För oss handlar frågan om betydligt mer: medlemsdemokrati, svensk livsmedelsberedskap och vilket jordbruk Sverige vill ha.
Ingen bestrider att marknader förändras eller att företag ibland måste fatta svåra beslut. Men beslut med stora konsekvenser för medlemmar måste tåla granskning. Många berörda bönder upplever att de mötts av ett färdigt beslut snarare än en öppen process. I ett medlemsägt kooperativ måste det finnas insyn och möjlighet att påverka.
Svenskt jordbruk utvecklas sedan länge mot färre och större gårdar. Om geografiskt läge nu avgör vilka som får leverera ekologisk mjölk är det rimligt att fråga: vem står på tur nästa gång? Beslutet skapar osäkerhet för lantbrukare som investerar för framtiden och anpassar produktionen efter marknaden.
Samtidigt talar politiker, myndigheter och näringsliv om stärkt livsmedelsberedskap. Men beredskap handlar inte bara om hur mycket mat som produceras, utan också om var. Geografiskt spridd produktion kan minska sårbarheten vid störningar. Att förlora 29 ekoproducenter vore därför en förlust. Många har bedrivit ekologisk produktion i 20–30 år och byggt upp kunskap om betesdrift, lokala resurser och växtodling utan kemiska bekämpningsmedel. Effektivitet får inte vara det enda som styr utvecklingen.
Men vems ansvar är egentligen marknaden?
Alltför ofta framställs det som att konsumenten ensam avgör utvecklingen genom sina inköp. Självklart spelar konsumenternas val roll. Men kan vi verkligen lägga ansvaret för vilket lantbruk Sverige ska ha på den enskilda konsumenten?
Konsumenterna kan bara välja bland produkter som finns tillgängliga. Om utbudet av ekologiska produkter minskar blir det svårare att välja ekologiskt. Livsmedelskedjans aktörer tar inte bara emot marknadens signaler – de formar den genom sortiment, investeringar, produktutveckling och marknadsföring.
Vem tar ansvar för att det även i framtiden finns en fungerande marknad för svenska ekologiska mejeriprodukter? Och hur ska de miljövärden som ekologisk produktion bidrar med utvecklas om producenternas ekonomiska förutsättningar försvagas?
Vi kräver inte att alla beslut ska fattas genom medlemsomröstningar men beslut med stora konsekvenser måste tåla granskning. Arla behöver redovisa vilka alternativ som prövats, hur gårdarna påverkats och vilken långsiktig strategi företaget har för svensk ekologisk mjölkproduktion. Vilken plats ska ekomjölken ha framöver?
Arla kan inte hänvisa till marknaden och samtidigt frånsäga sig ansvaret för dess utveckling. Som en ledande aktör på den svenska mejerimarknaden bör Arla föregå med gott exempel genom öppenhet och dialog.
Frågan handlar inte bara om 29 gårdar i dag, utan om vilket jordbruk Sverige vill ha om tio år – och vem som tar ansvar för att det ska bli verklighet.
Ekologiska Lantbrukarnas styrelse
Ordförande Lisa Schneider
Vice ordförande Pär Lindqvist
Elin Rydström
Marcus Lundmark
Mikael Olofsson
Elin Johansson
Ulrika Brydling
Ivar Nilsson
Märta Jansdotter Aguirre
